Höst, men skönt ändå på Bassholmen

Idag har jag varit och hälsat på pojkarna. Det var inga nya blessyrer förutom de som sitter på min egen juvel (varför är jag INTE förvånad). Ett svullet ben, lite rasp och så Dallas som har taskiga fötter. Allra längst bort på ön, bortom dammen, finns det massor av bete kvar så där hängde de allihop. Som vanligt kom jag och störde i middagssiestan, och de är ju så söta för de sover i samlad flock. Alla 21.

Thomas åker ut igen på lördag morgon och lagar upp lillgrabben.



























Snart ska de hämtas! Det känns ganska taskigt att sära på dem när de har funnit sådan trygghet tillsammans, grabbarna.

/Lotti m Dallas